Första sidan

Artiklar & dokument

Arbetslivsinstitutet
Generaldirektören	REMISSVAR Vårt D:nr 531/96
	1996-11-27
	MILJÖDEPARTEMENTET Enhet 6 103 33 STOCKHOLM

Remiss: Avveckling av kvicksilver och amalgam

[Edra Dnr: M96/2800/6 och M96/2824/6; remiss 1996-09-25]

---

Arbetslivsinstitutet har beretts möjlighet att lämna synpunkter på promemorior upprättade vid Kemikalieinspektionen (KEMI) och Naturvårdsverket (NV) rörande kvicksilver: "Avveckling av kvicksilver i varor" (KEMI 960629), "Avveckling av kvicksilver" (NV 960618) och "Avveckling av amalgam inom tandvården" (KEMI 960627). Promemoriorna innehåller utredningsmaterial och specifika förslag till myndighetsaktiviteter och ändringar i förordningar, som berör kvicksilver och kvicksilverinnehållande produkter. Bl a föreslås skärpta begränsningar i yrkesmässig verksamhet och handel med dylika produkter riktade i första hand mot instrument/utrustningar, laboratorier, lysrör och batterier, men även potentiellt mot kloralkaliindustrin.

Sammanfattningsvis

anser Arbetslivsinstitutet att förslagen på ett bra sätt följer upp regeringsintentioner och tidigare myndighetsverksamheter och förordningar gällande begränsningar av kvicksilver och kvicksilverföreningars förekomst och hantering i arbetsliv och miljö. - Från arbetsmiljösynpunkt kan konstateras att aktuella kvicksilverexponeringar inom t ex kloralkaliindustri, tandvård och laboratoriearbete i stort sett är under kontroll refererande till gällande arbetshygieniska gränsvärden. Det vore likväl önskvärt om yrkesexponering för denna miljömässigt oönskade metall och dess föreningar kunde ytterligare nedbringas. Under ett avvecklingsskede, då många olika kvicksilverdepåer skall koncentreras och omlokaliseras i landet, måste även uppmärksammas att nya risker för arbetsmiljöexponering av kvicksilver kan komma att uppträda. - Vid arbetslivsinstitutet finns tradition av forskning inom kvicksilverområdet och institutet vill nämna behovet av dispens för kvicksilveranvändning på laboratorier, som begränsas till forskning, utbildning och miljöanalys av kvicksilver och kvicksilverföreningar (jmf PM: NV 960618 sid 6 "Laboratorieförbudet för kvicksilver"). - Institutet har varit representerat i en referensgrupp vid Naturvårdsverket, som behandlat frågor om slutförvar av kvicksilverhaltigt avfall.

Miljö
För komplettering av i remissen angivna kvicksilverflöden bör nämnas det bidrag på storleksordningen 10 000 kg kvicksilver, som årligen deponeras på Sveriges yta genom nedfall av atmosfäriskt kvicksilver och därigenom bidrar till uppbyggnaden av miljödepån. Ca 1/3 av detta nedfall (3 000 kg/år) anses ha icke-antropogent ursprung dvs är en naturlig basdepositionsnivå. [Ref: Prof. Oliver Lindqvist, Miljösektionen, CTH/GU].

Kloralkaliindustri
Två anläggningar baserade på amalgamsaneringstekniken finns idag i Sverige med en total kvicksilverdepå av 300 000 kg, varifrån ca 300 kg/år läcker ut till miljön. Naturvårdsverket arbetar för att denna teknik skall vara avvecklad senast till år 2010. Föreslagen förordningsändring sägs eliminera möjligheten att kvicksilver från denna depå kan exporteras för användning utomlands. Av remissen (KEMI 960627 kap 4.2) framgår dock inte klart huruvida det ändå skulle vara möjligt att delvis avyttra kvicksilvret i form av "medicinteknisk produkt". Konsekvensbeskrivningen saknar kostnadsuppskattning för eventuell statlig inlösen av dessa kvicksilverdepåer.

Amalgam inom tandvården
Det kan uppskattas att den idag sammantagna mängden kvicksilver, som finns i fyllningar hos amalgambärare i Sverige, motsvarar en kvicksilverdepå av ca 100 000 kg dvs 1/3 av kloralkalidepån. Från amalgamfyllningarna avgår ca 100 kg/år via urin och avföring till avloppsnäten, ca 400 kg/år via kremeringar till luft, ca 1 500 kg/år via bortborrat spill att insamlas som kvicksilveravfall osv. Det konstateras i remissen (KEMI 960627 kap 4.2) att man även framdeles måste räkna med en amalgamanvändning inom tandvården. Skälen skulle bl a vara:
a) Amalgam omfattas av vissa EU-direktiv för medicintekniska produkter och måste därför tillåtas att säljas fritt inom EU och
b) Amalgamterapi är billigare än behandling med alternativa tandfyllnadsmaterial (aktualiserat bl a av den aviserade ändringen i tandvårdsförsäkringen).

Kommentarertill a) och b): Har möjligenheten undersökts att liksom för kvicksilverhaltiga batterier, där också EU-direktiv tycks försvåra införandet av nationella miljöregleringar, höja skatten på tandamalgamprodukter för slutkostnadsneutralitet? (För batterierna föreslås nu en 60-faldig skattehöjning) - Finns det några paralleller inom den övriga sjukvården, där patienter av kostnadsskäl erbjuds behandlingsalternativ med material som klassas som miljöfarliga? Det torde vara svårt att hos allmänheten skapa förståelse för att den enda platsen i miljön där kvicksilver kan accepteras är i munnen, samtidigt som användningen av övriga kvicksilverhaltiga produkter i samhället succesivt förbjuds och kvicksilveravfall aktivt insamlas för planerad slutförvaring i specialutrustade gruvhål.

c) Några alternativa tandfyllningsmaterial har skapat vissa nya arbetsmiljöproblem för tandvårdspersonalen (bl a överkänsligheter för akrylater).

Kommentarertill c): Arbetshygieniska problem med alternativa material kan lokalt skapa intresse för ökad amalgamanvändning, men problemen borde lösas på annat sätt. Det torde för övrigt ur överkänslighetssynvinkel vara marginellt, om man t ex fullt ut eller endast delvis använder akrylater.

Detta ärende har avgjorts av generaldirektör Anders L Johansson efter föredragning av professor Ingvar Skare.

Anders L Johansson
	Ingvar Skare

Bilagd till detta remissvar finns ett schema över kvicksilverflödet (här lätt omarbetat) i Sverige 1996 av Ingvar Skare.