SSI:s RÅDGIVNING OM STRÅLNING GER ANLEDNING TILL STOR ORO
Om man uppsöker Statens Strålskyddsinstitut så kan man läsa
en mängd brev från oroliga privatpersoner och företag. som
ställer frågor om strålningen i samhället. Jag har läst
igenom ett antal av de som handlar om mikrovågsstrålning fram för
allt från mobiltelefoni. Så gott som rakt över ger SSI beskedet
att varje form av oro är obefogad. SSI ställer ut en ofarlighetsgaranti.
Man gör det trots att institutet inte har någon egen forskningskompetens
om strålningens påverkan på människor, trots att de inte har
någon egen medicinsk kompetens och vilseför systematiskt människor
som har huvudvärk och andra neurologiska besvär eftersom SSI i praktiken
syftar på ”gränsvärden” som är uppsatta att
förhindra skadlig upphettning, och som sällan överskrids.. Men det
upplyser inte SSI om och delar därför ibland ut förnumstiga råd
om att uppsöka husläkare för den ”obegripliga”
åkomma som brevskrivarna anför.
För något år sedan arrangerade Rådet för
arbetslivsforskning en ”hearing” om elöverkänslighet, och man
bad folk om att skicka in brev om sin situation och sina besvär. Det var
förstås en överloppsgärning. Om man uppsöker SSI,
Elsäkerhetsverket och Socialstyrelsen så finns det högvis med brev,
inte sällan från desperata människor, som beskriver sin situation.
Men myndigheterna lägger breven till handlingarna — och skriver ett kort
och lugnande svar i bästa fall. (Rådet för arbetslivsforskning la
alla breven i en stor kartong och skickade sedan iväg den till Mona Sahlins
sekreterare. Där ligger det nog fortfarande i en oordnad hög…)
Av de många brev som finns på SSI har jag, slumpvis, valt ut fem. De
finns nedan med en del kommentarer från undertecknad.
JAN ÅBERG
1. Behandlad som en idiot.
Ur brev till SSI 990603 från en Annette:
”För ett år sedan var jag till er… hos en person som jag nu
inte minns namnet på. Mitt ärende gällde radiovågor och
mikrovågor i min hemmiljö, jag har under en tid blivit väldigt
dålig i mitt hem med omnejd… Den person jag träffade var mycket
nedlåtande och betraktade mig mer eller mindre som en idiot…nu vill jag
ha garantier för att denna (hem-)miljö är helt ofarlig för mig
att vistas i…jag vill ha klart med den instans man först vänder sig
till nämligen ett institut för strålskydd. Jag är också
orolig för min dotter som är tio år och hur denna strålning
kan påverka henne. ”
(Sedan följer en uppräkning av ett antal neurologiska symtom som Annette har,
hon beskriver också hur de minskar då hon beger sig till lägre
höjder än den där hennes hus är beläget.)
Annettes brev är 5 sidor långt och välformulerat rakt igenom.
SSI:s svar/Gösta Jonsson (990811) är mycket kort:
”Beklagar om du känt dig illa behandlad vid din tidigare kontakt med SSI.
Att det blev så kan ha att göra med att frågor som du tog upp ligger
utanför våra vanliga arbetsuppgifter. ”
Sedan hänvisar SSI Annette till kommunens miljönämnd och till
sjukvården.
2. Vi föräldrar kan vara helt lugna
Ur korrespondens mellan redaktionen vid Vi Föräldrar och SSI maj —00,
föranlett av att en orolig pappa till tidningen har ställt frågor om
risker, eventuellt leukemi, för mycket små barn vid närhet till
strålning från ledningar och elapparater, och speciellt då
elektroniska ”barnvakter”. Tidningen gör ett utkast till artikel och
rådfrågar SSI/Gösta Jonsson. Ordet ”magnetstrålningen”
när det gäller den elektroniska barnvakten föreslår han ska strykas
för att i stället ersättas med ordet ”magnetfälten”. I
ett tidigare brev (000412) angav han dock följande faktatext som lämplig:
”Sändarenheten (den som befinner sig i omedelbar närhet av barnet (min anm.
JÅ) avger en radiofrekvent strålning med frekvensen 27 MHz… Man
bör inte… placera sändaren närmare än 15-20 cm.”
Tidningen strök ordet strålning fast ökade i stället på det
föreslagna minimiavståndet med det tredubbla, en halv meter. Men något
råd om att tidningen borde avråda helt om att installera apparater med en
sådan här hög frekvens i barnkammare, gav alltså inte SSI.
Institutet gick på riktvärden som är baserade på rena
uppvärmningsskador och som påverkar stora delar av hjärnan hos mycket
små barn. Dessutom finns ingen forskning som direkt har studerat de elektroniska
barnvakterna. (I dag rekommenderar TCO att stråldosen från mobiltelefoner,
SAR-värdet, halveras mot det som tillämpas i Sverige. Vad säger
Strålskyddsinstitutet? Inget så vitt jag vet.)
3. Ingen anledning till oro för fostret
E-postbrev från Carina (000307) till SSI om strålning och graviditet. Hon
frågar om fyra olika situationer, och SSI/Anders Glansholm (sektionschef) svarar
så här:
”1) Det finns säkert massor av saker som bör undvikas när man
är gravid, till exempel rökning och allt för mycket alkohol… Om
det är nödvändigt att röntgas under graviditeten… så
kan man skydda bukregionen;
2) Det finns inga som helst vetenskapliga belägg för att vare sig flygning
eller tågåkning skall vara skadligt för det blivande barnet;
3) För allt man vet är mobiltelefonen OK för barnet;
4) Bärbar dator… Det finns inga belägg för att sådana
skulle vara skadliga för barnet. Du behöver inte vara rädd för
dina kollegers datorer. ” (Carina beskriver i brevet att hon har sju datorer
tätt omkring sig på arbetsplatsen!)
Glansholm använder här termen ”inga belägg” närmast
som en synonym till RISKFRITT, allt är O.K. , trots att (undantaget är
röntgen, av uppenbara skäl) försiktighetsprincipen i ett osäkert
forskningsläge säger något helt annat — inte ens en liten
brasklapp om den växande forskningen om möjlig påverkan under
riktvärdena bör inge sådana reservationer. Det finns ju också
massor av andra saker, som rökning och alkohol att se upp med vid graviditeten!
4. Mikrovågsstrålning från master är
”oerhört” svag
Brev från Constance till SSI (000503):
”Jag vet att jag känner mikrovågsstrålningen från
basstationer. Jag får ett ökat öronsus, huvudvärk, stickningar
i händer och fötter. Detta leder till koncentrationssvårigheter och
sömnproblem… Jag har nu bytt arbetsrum längre ner och med fler
väggar mellan mig och masten. Detta hjälper mycket … I huvud och
öron styrs nervsignalerna av svaga elektriska strömmar. Är det orimligt
att anta att mikrovågorna når dessa och här avger sin energi?”
SSI/Gösta Jonsson, svarar:
”Utstrålningen från en basstation, 200-250 meter upp ger oerhört
låga fältstyrkor från basstationen. Att denna i
strålskyddssammanhang oerhört svaga mikrovågsstrålning skulle
vara orsaken till dina besvär förefaller vara helt uteslutet. Det kanske
finns medicinska orsaker till dina besvär som kräver behandling. Jag vill
därför rekommendera dig att snarast ta kontakt med din husläkare och
begära att få utrett orsaken till dina symptom.”
Jonsson ”utesluter” alltså besvär som kan tänkas
uppstå vid den gräns som SSI utgår från som riktvärde
för FARLIG UPPVÄRMNING av vävnader. Han gör alltså som
kollegan Glansholm ovan — desavouerar all forskning som talar för att
effekter på nervsystemet KAN uppstå många tusentals gånger
under de där riktvärdena, ”uteslutet” säger Jonsson.
Jonsson använder också ordet oerhört svag strålning från
masten två gånger. I förhållande till vad? Till huvudvärken,
eller till frånvaron av svedda kinder? Den intressanta uppgiften om att Constance
känner sig mycket bättre på en annan plats i huset kommenterar han inte
alls (jämför brev 1, Anette som säger samma sak och heller inte får
någon kommentar om det — men väl en rekommendation om
läkarbesök hon också!)
5. Strålning från blåtandsteknik angår inte SSI
Brev från högskolan i Karlskrona/Ronneby (000721) till Gösta Jonsson, SSI:
”Vi ska inleda ett samarbete mellan Högskolan i Karlskrona/Ronneby och
Blekinge Länssjukhus. Detta samarbete kommer att handla om hur Bluetooth-tekniken
kan komma att underlätta arbetet i sjukvården. Tanken är att vi ska
driva ett projekt där en Bluetooth-applikation används i sjukhusmiljön.
Kan du svara på om man kommer att få använda Bluetooth-produkter
på sjukhus?”
Jonsson svarar (000814):
”Tack för mejlet. Tyvärr har jag inget svar att ge på er
fråga om Bluetooth kommer att få användas på sjukhus. Det
är ju i första hand ett EMC-problem, dvs finns risk för störning
av medicinsk utrustning, inte ett strålskyddsproblem. Kanske frågan tas
upp på Bluetooths website.”
Alltså. Den supersnabba signalöverföringen i blåtandssystem
ligger helt utanför SSI:s tillsynsområde, den är i första hand
ett tekniskt störproblem för elingenjörerna, menar Gösta Jonsson
och hänvisar högskolan tillbaka till tillverkningsindustrin. Varför
är ”värstingar” inom den nya supersnabba tekniken är
friskrivna från strålskyddet i Sverige? Är det tillverkarna
själva som ska utföra den tillsynen?
[En kommentar från red.:
Den upprepade hänvisningen till kommunala myndigheter och vårdcentraler
är ett märkligt avfärdande, eftersom att man på de kommunala
myndigheterna och på vårdcentralerna hänvisar till att det enligt
SSI inte finns några hälsorisker. Ingenstans sägs något i sak,
ingenstans tror man på vad människor berättar. Om det finns en oro hos
myndigheterna gäller den för den tekniska apparaturens känslighet.
Att den biologiska elektroniken mellan öronen är känsligare än
industriellt tillverkad elektronik stör inte myndigheterna, bara apparaterna.
[BW]