Första sidan

Artiklar & dokument

Brev till Thomas Örtendahl

Trollhättan
14/1-96

Vid vårt samtal i går uppfattade jag det så att det har uppstått en viss tveksamhet hos dig när det gäller vad som är "lämpligt" att offentliggöra när det gäller din - och Per Högstedts - forskning kring effekter från magnetfält från bildskärmar på amalgam. Vid vårt första samtal så presenterade jag mig som skribent i elsäkerhetsfrågor. Du var öppenhjärtlig. Du gav mig en hel räcka uppseendeväckande informationer. Att både bildskärmstillverkare och försäkringsbolag både har hotat och försökt att muta er med anledning av era resultat. Men, och det vill jag härmed vidimera, du bad mig att i n t e namnge professorn vid Odontologiska institutionen som stoppade din vidare forskning i ämnet. Ditt skäl för det var att "hon numera är pensionerad och det finns därför ingen anledning att dra in hennes namn offentligt". Det var faktiskt den enda begränsning som du ville ställa. För undvikande av alla missförstånd: Jag kommer i n t e att nämna hennes namn. Som person är hon inte intressant, det är företeelsen som är intressant. Som du vet är det inte ovanligt att ansvariga professorer slår bakut när forskare kommer till slutsatser som är kontroversiella och därför vill "begrava" frågan eller rent av sätta P för en obekväm forskares karriär. Tyvärr så förekommer ibland sådana här övergrepp. Men jag accepterar givetvis att, om du så önskar, heller inte ta upp icke namngivna professors agerande.

Men det som du sade i övrigt 1) att bildskärmstillverkare hade ömsom hotat och försökt muta er och 2) att ett större svenskt försäkringsbolag försökt sig på samma sak. De uppgifterna har vi inte kommit överens om att "privat" samtala om. För att återge dig exakt så finns samtalet bandat. Inga som helst oklarheter kan alltså råda om vad jag har anfört här ovan. Jag presenterar mig som skrivare. Du refererar omständigheterna kring offentliggörandet av er forskning men ber mig att inte namnge professorn. Detta är odiskutabelt och finns på bandet.

Vid vårt andra (efter det att jag publicerat artikeln byggd på Thomas Örtendals uppgifter, JÅs anmärkning) samtal så vidimerar du på en direkt fråga, för andra gången, att du står för att uppgifterna som du gav mig vid det första samtalet i sak är helt korrekta. Däremot inser jag nu att du börjar tveka om "lämpligheten" av att offentliggöra hur bildskärmstillverkarna och det större försäkringsbolaget har agerat mot er. Om det beror på att jag frågade efter bildskärmstillverkarnas namn och försäkringsbolagets dito, vet jag inte. Men jag upplever inte att jag försökte pressa dig på den punkten, när jag lyssnar igenom vad som sas på bandet så här i efterhand. Jag kan bara konstatera att vårt samtal i och med de frågorna tog en vändning och att du när jag ställde de frågorna anser vårt samtal som " avslutat".

Bäste Thomas! Försök nu att förstå min situation. Jag respekterar dig och har lovat att inte namnge din f.d. professor. Men du måste också förstå att situationen med bildskärmstillverkarna och försäkringsbolaget som har försökt att både hota och muta dig är av ett mycket starkt offentligintresse. Det är ju inte du som har gjort något fel! Fel har ju de här privata aktörerna gjort: det är åtalbart att muta. En viss skillnad hade det onekligen varit om du hade gett efter för mutförsöken. Men, som du säger, i stället larmade du universitetsjuristen, skyddade ert forskningsmaterial genom att låsa in det i kassaskåp och så vidare. Ni avvisade alltså påtryckningarna och anmälde saken till unviversitetets jurist och säkerställde all obehörig tillgång till forskningsdokumentationen.

Jag kan alltså inte inse att du är skyldig vare sig skärmtillverkarna eller försäkringsbolaget någonting alls. Tvärtom. Du vet lika väl som jag att det varken är första eller sista gången som privata vinstintressen på detta sätt vill köpa upp fri forskning och styra in den i - för dem - lämpliga satellitbanor. Men om du känner det så att du trots detta inte vill namnge de här privata aktörerna så måste jag givetvis finna mig i det. Men jag vädjar: Tänk över saken: din - och alla andras forskningsfrihet - kan aldrig gynnas av att privata vinstintressens lämpor och mutor offentligt får stå opåtalade. Ett stöd för ett sådant ställningstagande finns ju för övrigt i den yrkesetik som finns i Sveriges Läkarförbunds Läkarregler. Om du är intresserad av etikfrågorna så rekommenderar jag boken "Inte vår sak?" om etik och moral i ingeniörskonsten (Bokbox -87). Den ger en bra översikt som man kan hämta inspiration från.

Jag hoppas att du vill besvara detta mitt brev. Du kan antingen faxa ett svar eller skriva brev hem till mig på nedanstående adress.

Med vänliga hälsningar

Jan Åberg

Fortsättningen

Thomas Örtendal besvarade detta brev någon vecka senare. Hela saken var nu "ett enda stort missförstånd". Min intervju var gjord en fredags eftermiddag när han stod "mitt uppe i en mycket stressig arbetssituation" och där han "trots det försökte ta sig tid att kortfattat redogöra för forskningen".

I själva verket förhöll det sig så att Thomas Örtendal både var öppenhjärtlig tog mycket god tid på sig för att förklara hur forskningen på olika sätt hade motarbetats och hotats, beskrev ingående hur han hade sett sig nödtvungen att ta kontakt med universitets jurist för att få råd hur man skulle kunna freda sin hotade forskningssituation (i förstone försök till mutor, sedan regelrätta hot från bildskärmstillverkare och försäkringsbolag).

Men Thomas Örtendal ville nu allså få hela intervjun med mig osagd.

Jag blev mycket förvånad över den här reaktionen och ringde upp Thomas Örtendal för ett avslutande samtal. När jag påpekade att hela min version om både frivillighet och vad han faktiskt sagt framgår av bandet så sa Örtendal att han

"i så fall dementerar alltihopa - skriver du något mer om det här så kommer jag att säga att jag har hittat på alltihopa, att du har gått på en vals, har kört ut en tidningsanka".

Avslutningsvis så ville Örtendal

"med skärpa"

framhålla att jag

"fortsättningsvis inte tar någon som helst kontakt med honom eftersom hela den här forskningen absolut är ett avslutat kapitel för min del, eftersom den har orsakat för mig så stora påfrestningar från olika håll"

så att han hädanefter

"över huvudtaget inte vill diskutera eller yttra sig"

över vare sig resultaten från forskningen eller de händelser som inträffade när han tillsammans med Thomas Högstedt lade fram resultaten.

Thomas Högstedt, medforskare till Örtendal och specialist på mätning av elektromagnetiska fält vid Lindholmens utvecklings AB i Göteborg, har jag sökt minst 5 gånger, lämnat mitt namn, telefonnummer och ärende till både i växel och per telefonsvarare. Han är tyst som en mussla och har inte hört av sig. Rädd, tydligen, att en diskussion om de kapitalstarka intressenterna hos bildskärmsföretag ska utlösa hämndaktioner från det hållet (deras tidigare erfarenheter var ju knappast uppmuntrande).

Det finns en mycket olustig delförklaring till den här rädslan. Vid Arbetslivsinstitutet i Stockholm finns professor Bengt Knave. Där har han bedrivit en mycket omfattande forskning, fram för allt tillsammans med docent Ulf Bergkvist, på effekter av elektromagnetiska fält och hälsa. Bengt Knave har varit den i särklass störste medelsmottagaren av anslagna forskningsbidrag på elektromagnetiska fält och hälsa. Till saken hör att Bengt Knave av Rådet för Arbetslivsforskning utnämnts till prioriteringskommitténs ordförande, det vill säga just den prioriteringskommitté som fördelar forskningsmedlen. Samma Bengt Knave har på samma gång suttit med i branschens råd, alltså i bildskärmstillverkares vinstmaskin.

När det gäller Thomas Högstedt, som till skillnad från Örtendal, gick vidare med flera mycket intressanta forskningsansökningar till Rådet för arbetslivsforskning, bland annat en mycket lovande kring elektriska handverktyg och en kring högfrekventa fält, så är det intressant att se att prioriteringskommittén konsekvent avslog ansökningarna till mycket både kompetent och i synnerhet arbetslivsrelevant forskning - på samma gång som miljontals kronor rullades iväg till rena psykundersökningsprojekt vid Huddinge Sjukhus, Yrkesmedicin (Kolmodin-Hedman, Arnetz, Hillert) Uppsala Universitet, Institutionen för tillämpad psykologi (Bengt Andersson, Arnetz, Lennart Melin), Karolinska sjukhuset (Sture Lidén, Bengt Arnetz, Mats Berg) och, som sagt den största insatsen till - Bengt Knave själv!

Thomas Högstedts tystnad är alltså förklarlig. Maktkoncentrationen kring Bengt Knave, med rötter hos bildskärmsindustrin, ifrågasätter man inte ostraffat!

Men så ser i alla fall "forsknings"-situationen ut på området elektromagnetiska fält. Ett enkelt fall för Riksdagens Revisorer och Riksrevisionsverket (den senare har jag informerat om förhållandena men som - än så länge i alla fall - ligger rätt lågt och diskret).

Jan Åberg

---

Relaterat material:

Intervjun med Thomas Örtendahl som föregick denna uppföljning