Material...09

Om verkligheten – bilder, föreställningar och förvrängningar

Bengtsson, Ulf
Dentala material ...

9. Tandfyllnadsmaterialens renhet
Kommersiellt tillgängliga grundämnen och kemiska föreningar är ofta förorenade. Dessa föroreningar kan vara ett resultat av ofullständig raffinering, ofullständigheter i tillverkningsprocessen eller hanteringen etc. För att möta marknadens krav använder sig tillverkarna av en rad kvalitetsbeteckningar. Dessa är inte fastlagda i standard utan förefaller variera något mellan olika tillverkare. En av landets största försäljare av kemikalier anger följande kvalitetsbeteckningar (81):

Teknisk Kemikalier av handelskvalitet.

Practical Kemikalier som är industriellt framställda och ej ytterligare renats. Halt i regel min. 97%.

Purum Kemikalier lämpade för allmänt laboratoriearbete och för industriellt bruk. Halt i regel min. 98%.

För syntes Kemikalier avsedda för synteser. Levereras ofta med typanalys.

Biopur Kemikalier provade och lämpliga för biotekniskt arbete.

Puriss Kemikalier med hög renhet för kvalificerat laboratoriearbete. Halt i regel 99%. Levereras ofta med typanalys.

Pro analysi Kemikalier av högsta renhet för analytiskt arbete.

ARISTAR ® BDHs varumärke för ultrarena kemikalier.

Suprapur ® Mercks varumärke för ultrarena kemikalier.

Observera att majoriteten av ovanstående kvalitetsbeteckningar avser kemikalier att användas i laboratoriearbete, inte för medicinsk användning.
9.1 Farmakopéer
Behovet av kvalitetssäkring hos medicinska preparat identifierades tidigt inom medicinen. Uppgifter om beredningars innehåll, tillverkningsanvisningar samt krav på ingrediensernas renhet etc samlades i sk farmakopéer. Den svenska farmakopén kom i en första upplaga 1775. Idag gäller ett gemensamt regelverk för ett stort antal länder, den europeiska farmakopén (82). I Sverige tillämpas dessutom Svensk Läkemedelsstandard, SLS (96). Detta bokverk är en sammanställning av gällande standarder för ingredienser i läkemedel, deras renhet, analysmetoder, anvisningar om förvaring mm. Endast en standard med anknytning till endodontin kräver renhet och sterilitet av ingredienserna i överensstämmelse med gällande farmakop é (83).
9.2 GMP
Vidare har läkemedelstillverkare att följa ett annat regelverk: guide to Good Manufacturing Practices, GMP. En rad åtgärder har vidtagits för att kvalitetssäkra läkemedel. Partier av kemikalier avsedda för läkemedel åtföljs t ex av analysintyg. Tillverkaren har dessutom möjlighet till kontroll hos underleverantören, insyn i hans analysrutiner etc. Dessutom utsätts kemikalierna för ankomstkontroll då de anländer till fabriken. Vidare har SoS möjlighet till ingående inspektion hos tillverkaren. Allt detta är åtgärder vidtagna för att säkerställa en god slutprodukt fri från oacceptabla föroreningar.
9.3 Föroreningar i tandlagningsmaterial
På flera håll i den odontologiska litteraturen antyds problem med orena dentalmaterial. Combe konstaterar t ex att arsenik är en förorening i silikatcement och rekommenderar att halten As bör hållas under 2 ppm för att undvika skador på pulpan (84).
Möller och Ørstavik har undersökt den kemiska sammansättningen av guttaperkaspetsar avsedda för rotfyllning (5). Detta fyllnadsmaterial används i över 95% av alla rotfyllningar som utförs i Sverige (30). Följande ämnen hittades i halter över 0,1%: Mg, Si, S, Cl, Cd, Ca, Ba, Ti, Fe, Cu och Zn. Flera av dessa utpekas som föroreningar som inte är avsiktligt tillsatta till beredningen. Fynden av kadmium betecknas som "märkliga". Av nio testade fabrikat konstaterades kadmium i sex. Högst redovisade halt är 0,68%.
Man ser två möjligheter till förekomsten av kadmium. Eftersom kadmium är en välkänd förorening i zink kan orena ingredienser vara en tänkbar möjlighet. Avsiktligt tillsatt, kadmiumhaltigt färgämne i form av kadmiumselenid anförs dock som den mest sannolika orsaken. Mot denna hypotes talar det faktum att författarna inte redovisar något fynd av selen. Kadmiumselenid är dock sedan tidigare bekant i odontologiska sammanhang. Det används t ex av vissa tillverkare som färgämne i de tandköttsfärgade delarna av metylmetakrylat avsett för protestillverkning (85). Möller och Ørstavik hävdar vidare att kadmiumselenid är en biologiskt harmlös förening. Sax uppger dock att kadmiumselenid ur toxisk synpunkt skall betraktas som andra kadmiumföreningar. Vidare anges att väteselenid, H2Se, kan avges då kadmiumselenid, CdSe, kommer i kontakt med fukt, syror eller sur gas. Väteselenid anges av samma författare som toxiskt och att inandning av luft med 0,2 ppm väteselenid ger CNS-symtom hos människa. Det anges också att H2Se är synnerligen irriterande för hud, ögon och slemhinnor samt att det är en allergen (11). Sedan 1 juli 1982 råder förbud mot användning av kadmium som bl a färgämne. Ett antal undantag har dock medgivits av Naturvårdsverket. Bland dessa kan nämnas kadmiumhaltiga färger, stabilisatorer mm avsedda för användning i stridsvagnar, skor, konstnärsfärger, ammunition mm. Det enda undantag med medicinsk anknytning gäller kadmiumhaltiga färger i tandcement och andra tandfyllningsmedel. Undantaget uppges gälla "tills vidare" (86).

Om verkligheten. ISSN 1650-9331. Utgivare och ©: Bo Walhjalt och respektive författare

onsdag 4 december 2002

Adress till denna artikel: www.gbg.bonet.se/bwf/art/endo-09.html