Material...08

Om verkligheten – bilder, föreställningar och förvrängningar

Bengtsson, Ulf
Dentala material ...

8. Överskott
Vid rotfyllning förekommer att själva rotfyllnadsmaterialet pressas ut ur tanden och in i alveolen. Dessa överskott varierar från marginella till undantagsfall då betydande delar av mandibularkanalen fyllts (76). Överskott betraktas som ett icke önskvärt fenomen och flera undersökningar har fastlagt ökad frekvens av misslyckande vid överskott (77, 78, 79). Den optimala rotfyllningen anses vara den som stoppar straxt före rotens apex. I den vetenskapliga litteraturen har dock argumenterats för medvetet utförda överskott med utförda behandlingar som bakgrund (12). Metoden har bemötts både med skepsis och gillande (80).
Halse och Molven bedömer i sin undersökning rotfyllningar som når jäms med rotens apex som överskott (77). Ett argument för detta synsätt ger Seltzer et aldå man påpekar att det histologiskt kan visas att foramen apicaleoftast inte sammanfaller med apex (78). Detta innebär oftast att rötter fyllda till apexi praktiken har ett överskott av rotfyllnadsmaterial. Med denna definition finner man att 50,7% av alla undersökta rotfyllningar var utförda med överskott. Av dessa överskott hade 80% lösts upp i kroppsvätskorna och försvunnit helt vid undersökningstillfället 10-17 år efter behandlingen. I 18% av fallen var överskotten reducerade. Enbart guttaperka och kloroperka N-Ø användes som rotfyllnadsmaterial.
Storms finner med samma överskottsdefinition som Halse och Molven att av 138 guttaperkafyllningar resulterade 54 i överskott (39%) (79). Av 25 rotfyllningar med silverstift resulterade 4 i överskott (16%). I 24 fall av överskott bestående av sealer hade 11 resorberats helt eller delvis 11-14 månader efter behandling (46%). I 22 fall av guttaperkaöverskott hade 5 resorberats helt eller delvis under samma tid (23%).
Grahnén och Hansson finner att av totalt 1277 behandlade rötter var 452 fyllda jäms med apexeller med litet överskott och 479 med överskott större än 1 mm (70). Med tidigare använd definition ger detta 931 överskott på 1277 behandlade rötter (73%). Rotfyllnadsmaterialet har genomgående varit guttaperka.
Seltzer et alanvände guttaperka och silverstift och av 2311 rotkanaler var 1432 fyllda jäms med apexeller med kraftigare överskott (62%) (78).
Strindberg använde fyra olika rotfyllnadsmaterial och studerade överskott i samband med dessa. Med samma överskottsdefinition som tidigare fann han följande (29):
Alytit , en tidigare använd sealer bestående av asfalt upplöst i bensin, användes på 560 rötter varav 434 hade överskott (77%). Hartskloroform användes i 177 fall varav 107 resulterade i överskott (60%). Vid behandling av 29 rötter användes Oxpara. Inga fyllningar resulterade i överskott (0%). Vid 7 kloroperka-fyllningar av 8 observerades överskott (87,5%). Även Strindberg konstaterar resorbtion av rotfyllnadsmaterialet vid överskott.
Sargenti framhåller att överskott av N2 sakta löses upp av kroppsvätskorna och resorberas (45).
Litteraturgenomgången ger övertygande belägg för att ett stort antal rotfyllningar utförs med överskott, dvs rotfyllnadsmaterialet har pressats ut ur tanden och in i omgivande vävnad. Dessa överskott löses sakta upp av kroppsvätskorna och sprids. Som en konsekvens av dessa fynd bör rotfyllnadsmaterial betraktas som genuina implantat vilka sakta löses upp och sprids utanför själva tanden.

Om verkligheten. ISSN 1650-9331. Utgivare och ©: Bo Walhjalt och respektive författare

onsdag 4 december 2002

Adress till denna artikel: www.gbg.bonet.se/bwf/art/endo-08.html