Bengtsson, Ulf
Dentala material ...
7. Retrograda rotfyllningar
Det finns flera fall då konventionell, ortograd rotfyllning inte utföras. Adekvat rensning av rotkanalen kan t ex inte utföras
då screw-post, silverstift eller ett avbrutet instrument blockerar
vägen
(28). En möjlighet är då ett
kirurgiskt ingrepp genom tandkött och käkben vilket ger fri tillgång
till apex. Rensning av rotkanalen kan nu ske även i retrograd riktning.
Vid kronisk ostit förekommer även att en del av rotspetsen avlägsnas
genom apikoektomi eller rotspetsamputation
(26,
27). Retrograd rotfyllning
avslutas med att rotkanalen fylls och tätas med ett rotfyllningsmaterial.
En rad olika material har använts vid retrograd rotfyllning men guttaperka
och amalgam synes vara de vanligast förekommande
(26,
27). Den mycket
omfattande användningen av amalgam som retrograd fyllning innebär att
materialet ifråga måste betraktas som ett biomaterial avsett som
genuint implantat.
Korrosion av apikala amalgam har framförts som ett skäl till
misslyckade retrograda rotfyllningar. Hohenfelt et albeskriver en metod att
reducera den apikala korrosionen genom att elektriskt förbinda den
retrograda rotfyllningen med en amalgamkrona tillverkad av korrosionsbenäget,
zinkberikat amalgam. Den elektriska förbindningen utgörs av ett
metallstift som är applicerat mellan den retrograda och den koronala delen
av restaurationen. Genom detta förfarande ändras det elektrokemiska
förhållandet vid rotspetsen så att korrosionen istället
flyttas ut till munhålan där den zink-berikade amalgamkronan fungerar
som offeranod
(72).
En rad undersökningar slår fast att amalgam är en instabil
förening som kontinuerligt avger kvicksilver
(99,
100,
101,
102). De flesta
undersökningarna gäller dock amalgam använt som konventionellt
tandfyllnadsmaterial, inte i retrograda rotfyllningar. Amalgamets instabilitet
vid konventionell användning visas t ex av Hahn et al(103).Amalgam
med radioaktivt märkt kvicksilver placerades i 12 molarer
på ett fullvuxet får. Efter 29 dagar avlivades djuret. 32 olika
organ och kroppsvätskor analyserades. Kvicksilver härrörande
från amalgamet återfanns i samtliga. Den systemiska spridningen
styrks också av helkroppsmätning avseende kvicksilver från
amalgam. Trots att undersökningen inte gäller
retrograda rotfyllningar visar den tydligt amalgamets betydande
instabilitet.
N2 rekommenderas av Sargenti vid retrograd rotfyllning
(35,
45).
Glasjonomercement förefaller dra till sig ett ökande intresse som
material vid retrograda rotfyllningar
(73,
74). Glasjonomer har, liksom en rad
andra dentalmaterial, en avsiktligt inbyggd instabilitet som resulterar i
en långvarig frisättning av fluor
(84). Tay och Braden fann t ex vid
sin undersökning av fluordiffusion från glasjonomercement dels en initial
och snabb frisättning av fluor, dels en något långsammare
frisättning som pågår under lång tid
(75).
Fluorhaltiga sköljmedel och sugtabletter använda i kariesprofylaktiskt
syfte regleras av läkemedelslagstiftningen och är receptbelagda
(22).
Användningen av en rad nya tandlagningsmaterial med avsiktligt, kontinuerligt
fluorläckage också i kariesprofylaktiskt syfte, är helt
oreglerad.