Dentala material...01

Om verkligheten – bilder, föreställningar och förvrängningar

Artiklar

Bengtsson, Ulf
Dentala material ...

1. Sammanfattning
Den överväldigande majoriteten av alla svenska rotfyllningar utförs idag med guttaperka. Ett antal guttaperkafabrikat innehåller 0,6-0,7 % kadmium, sannolikt pga kadmiumhaltig färg. Kadmiumhaltiga färger är förbjudna i Sverige sedan 1982. I en speciell kungörelse har dock Naturvårdsverket undantagit tandlagningsmaterial från detta förbud. Vid rotfyllningar med guttaperka används kloroform dels som ingrediens i en sk sealer, dels som uppmjukningsmedel för själva guttaperkan. Inga svenska läkemedel innehåller kloroform. I USA är kloroform förbjudet i såväl läkemedel som kosmetika pga sin cancerogenitet.
I förhållande till situationen på 1950-, 60- och i viss mån 1970-talen har en mycket klar sanering skett då det gäller dentala material och inlägg i endodontisk praxis. I patientkollektivet finns dock ett antal intakta rotfyllningar utförda med material och metoder använda under denna tidsperiod. Eftersom en rapport om ingredienser i rotfyllningsmaterial lämpligen bör behandla preparat som de facto finns i patienternas tänder idag har även dessa tidigare använda material studerats även om förekomsten av rotfyllnadsmaterial från tidsperiodens början ä r begränsad. Huvuddelen av de studerade rotfyllnadsmaterialen är dock beskrivna i den vetenskapliga litteraturen de senaste 10 åren. Även devitaliseringsmedel, spolvätskor och inlägg avsedda att temporärt användas i behandlingens inledande skede innan permanent rotfyllning utföres, har studerats.
Bland de ingredienser i rotfyllningar som finns redovisade i vetenskaplig litteratur från 1950-talet och framåt kan nämnas: Asfalt, bensin, blymönja, fenol, fenylkvicksilver, formalin, kadmium, kreosot m fl. I tidigare använda devitaliseringsmedel redovisas arsenik, fenol, kokain mm.
Ett betydande antal ingredienser i preparat avsedda att användas vid rotfyllning har tidigare använts vid framställning av färg, lack, fernissa o dyl. Bland dessa produkter använda av färgindustrin kan nämnas: Alun, arseniktrioxid, blymönja, harts, kamfer, kanadabalsam, vismutkarbonat m fl. Andra ingredienser har pga sin kraftfulla biologiska verkan använts som pesticider och fungicider inom jordbruk och grönsaksodling: Arseniktrioxid, dichlorofen, formaldehyd, 8-hydroxykinolin och trikresol. En rad av de redovisade ingredienserna betraktas idag som svåra miljögifter.
Flera moderna tandlagningsmaterial, bl a glasjonomercement, innehåller betydande mängder fluor. Genom en inbyggd instabilitet hos dessa material sker en medveten och långvarig frisättning av fluor i kariesprofylaktiskt syfte. Fluorhaltiga sugtabletter och sköljmedel regleras av läkemedelslagstiftningen medan användningen av de fluorläckande, permanenta tandlagningsmaterialen är oreglerad.
Ett rotfyllnadspreparat, N2, har olagligt använts i synnerligen stor omfattning trots att användningen förklarats strida mot vetenskap och beprövad erfarenhet. En speciell sammanslutning, Svenska Endodontiska Sällskapet, SES, har bildats för att i strid med gällande lag och trots vetenskapligt belagda biverkningar sprida N2:s användning i Sverige. Socialstyrelsen har trots ingående kunskap om användningens omfattning under lång tid underlåtit att kraftfullt ingripa mot olaglig användning av N2. Från 1958 då preparatet introducerades i Sverige har 1,5 - 2 miljoner rotbehandlingar utförts med N2.
Ungefär hälften av alla rotfyllningar utförs med överskott. Detta innebär att rotfyllnadsmaterialet pressas ut ur tandroten och i kontakt med omgivande vävnad. Övertygande vetenskaplig bevisning ger vid handen att dessa överskott sakta absorberas och sprids i kroppen.
Problemen kring dentalmaterialens biokompatibilitet har identifierats. Arbete med biologisk testning har påbörjats. Kravet på biologisk testning gäller dock endast nya material på marknaden. Gamla väletablerade material som avhandlas i denna rapport står i praktiken utanför kravet på sådan testning.
Inför EG:s inre marknad 1992 kommer en ny standard att gälla för dentalmaterial. Standardiseringsarbetet är i full gång i CEN:s regi. Regelverken kommer att gälla inom såväl EG som EFTA varför Sverige berörs i hög grad. Sverige är inte representerat och kommer att helt sakna möjlighet att påverka den biologiska kontrollen av dentalmaterial efter 1992 om inte ett kraftfullt arbete startas inom en mycket nära framtid.
Vare sig biverkningsrapportering eller licensiering av dentalmaterial motsvarande läkemedel tillämpas för närvarande i Sverige. Enligt socialstyrelsens författningssamling skall dock uppgifter om dentalmaterial föras in i patientjournalen. Detta gäller såväl typ av material som fabrikat och gäller oavsett om materialet placeras i munhålan permanent eller temporärt. Vidare skall både misstänkt och konstaterad biverkning från dentalmaterial journalföras.

onsdag 4 december 2002

Adress till denna artikel: www.gbg.bonet.se/bwf/art/endo-01.html